Mitt liv har i störstadel varit en dans på roser, har alltid haft vänner och alltid haft familj och släkt som ställer upp. Vi åkte alltid på semester med våra kompisar, västervik, thailand, london, rhodos, osv.. Jag skötte skolan utan problem, hade svårt med matten i högstadiet men annars hade jag bra betyg, kunde söka alla program jag ville. Men mitt största problem va/är att jag är så förbannat blyg, jag vågade knappt prata med liksom kompisars föräldrar som jag liksom växt upp med på så sätt.

Jag började 1:a ring med bra inställning skötte allt som man skulle, hade väll lite svårt med något ämne hit och dit men aldrig något värre. Men sen där slog något till, träffa killar, drack nästan varje helg, allt blev så mycket jobbigare, och jag orkade knappt med vardagen. Migränen började ta allvarliga spår, hade minst migrän 1-2 ggr i veckan om inte mera, allergier kom, soja, grönsaker, frukter, pollen, pälsdjur osv. Jag kan fortfarande inte förstå hur jag orkar hålla reda på alla mediciner jag måste ha med mig, och migrän medicinerna  är bara liksom att leva med.

Men vad är jag egentligen för människa idag? Jag vet inte, när jag ser mig själv i spegeln så vet jag inte vad jag ser. Jag har förlorat så mycket genom åren, vänner, släkt, en del av mig själv. Jag känner mig så... Kan inte ens komma på ord för att beskriva mig, allt känns så värdelöst. Vad vill jag egentligen med mitt liv? borde jag inte veta det vid 18 års ålder? Jag vet inte ens varför jag går samhälle med inriktning samhälle? Varför valde jag det? Jag är glad att jag gjorde det, satt jag fick dem vänner jag har idag, David, Victoria, Theresa, Victoria, Samira osv.. Men varför? vad får jag ut av att gå samsam? Vad vill jag jobba med? Vad har jag gjort dom 3 senaste åren? inget vettigt iallfall,.. Ja ni förstår tankarna bara flyger omkring och jag får inte ut något vettigt av det iallafall.