Måste bara skriva av mig känns det som, men vet inte hur jag ska börja. Det har pågått ett tag nu, du har fått mig att känna mig så underlägsen, så värdelös, så.. Som en total nolla iallafall och jag har inte vågat känna efter förens nu, och jag mår piss, helt ärligt talat, jag har sjunkit tillbaka till så jag mådde för 2 år sedan, och allt pågrund av dig. Mitt fel att jag släppte in dig i mitt liv, men tyvärr, nu är det som det är och den här gången kommer jag ta mig upp från skiten och leva påriktigt! Det du har utsatt mig för är förjävligt, fattar inte att jag insåg att det tidigare, allt gick för långt, och det blev försent för att säga ifrån tyvärr. Men du fick som du ville, du va glad, men du tänkte aldrig på mig?..

Tänker inte skriva mera, orkar inte! DET ÄR ÖVER.