Jag ser en tår falla ner igen
när jag passerar vid korsningen
jag hör en röst som jag känner vid
som rycker upp mig från detta liv
jag har en själ som jag trott var hel
men nu kan jag bara le under solens sken
jag ser en värld som är trist och grå
men om vi håller det vid liv kan det bli som då

jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän
den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig
som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra
som inte prata skit och ljög, ja det var riktig vänskap
nu så är det ytligt hela tiden, vart är livet kompis
du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt
jag kommer aldrig glömma tiden då vi gick i skolan
skippa sista matten, satt och snacka ut om allt i solen

jag ser en tår falla ner igen
när jag passerar vid korsningen!